Sida 2 av 3

Polisens nya taktik är ett hot mot svensk läktarkultur

Söndagens derby på Friends Arena kommer efter beslut från polisen genomföras med reducerat antal ståplatser på respektive kortsida. Femhundra platser mindre i varje klack. Det kan tyckas lite och att skillnaden blir i det närmaste obefintlig. Men bortsett från det tråkiga faktum att femhundra färre djurgårdare får möjligheten att kunna bära sitt lag fram till seger, så ser vi också en oroande utveckling och ett verkligt hot i horisonten. Grunden bakom beslutet är enligt polisen den pyroteknik som antänts under tidigare möten mellan lagen. Egentligen är svaret att det är polisens sista kvarvarande sätt att straffa våra föreningar. Detta sedan exempelvis polisnotorna blivit olagliga och förbundets egna bötesregler mer rättvisa för alla.

För det första, andra lag i Allsvenskan har redan drabbats hårt av polisens tillståndstrappa, en serie åtgärder av olika skala som de hotar klubbarna med om de inte sköter sitt arbete i polisens ögon. Malmö har för närvarande en ståplatsläktare reducerad med 2000 personer, det är en betydande siffra som gör mycket stor påverkan. En utveckling mot detta även i Stockholm är nog tyvärr bara en tidsfråga.

För det andra råder det många oklarheter kring hur denna process och taktik kommer fortskrida när den tilltänkta effekten uteblir. Vi har tidigare sett hur polisen med nya taktiska möjligheter gärna kör gasen i botten och försöker maximera utfallet. Således kan utvecklingen gå snabbt. Oroade ser vi hur vi längre fram under säsongen står med fler säsongskortsinnehavare än antal tillståndsgivna platser på ståplatsläktaren. Oroade ser vi framför oss hur derbyn eller andra matcher spelas med helt stängda ståplatsläktare. Och hela svensk fotbolls stolthet och varumärke går förlorat på grund av en myndighets önskan att bestraffa ett helt kollektiv.

Tillståndstrappan och ståplatsreduceringen framstår som en ren frustration över polisens uteblivna resultat i kriget mot pyroteknik. Det stinker naivitet och inskränkthet över tron att reducerat antal ståplatser ska leda till mindre pyroteknik på läktarna. Det handlar bara om en maktdemonstration gentemot våra föreningar i en fråga där polisen vet att de inte kan diktera villkoren.

Oavsett vad du som läser detta tycker om pyroteknik är polisens taktik ett hot som riskerar att ödelägga allt det som gör det värt att gå till våra arenor i Sverige.

Det hotet bör tas på allvar av alla som värnar om svensk läktarkultur och svensk fotboll!

Järnkaminerna Stockholm
Ultra Caos Stockholm

Stå upp och sjung för 127-åringen

På måndag kväll är det dags för kvartsfinal i Svenska Cupen mot BK Häcken. Detta efter att Djurgår’n gått rent i gruppspelet till allas vår belåtenhet, efter flera år av misslyckanden i cupspelet.

En åtråvärd semifinalplats står på spel klockan 19:00 på måndag – på samma dag som Djurgårdens IF fyller 127 år.

Tiden är således inne för hela Djurgårdsfamiljen att växla upp stödet på läktaren. Ultra Caos Stockholm uppmanar till full uppslutning och att hjälpa laget till avancemang genom att köpa biljett till Sofialäktaren och sjunga högt för vår 127-åring!

Droppa din bekvämlighet om du vanligtvis håller till på sittplats. Ta med dina vänner och hylla vår förening dagen till ära genom att ställa er på ståplats så ger vi tillsammans allt för grabbarna på plan.

Köp din biljett till Sofialäktaren HÄR!

Vi ses på måndag – mot semifinal!

Nu mobiliserar vi i Europajakten

En speciell säsong närmar sig sitt slutskede för Djurgår’n. Vi alla känner både det ena och det andra över det faktum att vi på nytt har tvingats genomlida ett år utan en derbyseger. Det är något vi blivit lovande, det är något som speciellt vi läktarkrigare har förtjänat. Men det blev inte så och för tillfället har vi inget mer att tillägga kring det.

Istället väljer vi nu att fokusera på att Djurgår’n med fem omgångar kvar av Allsvenskan ligger på en andraplats i tabellen och våra chanser till att ta en efterlängtad Europaplats ser goda ut. Europa – dit en hel generation av Djurgårdare som missade äventyren då det senast begav sig har blickat med stora ögon mot i många år. Dit en generation som var med förra vändan längtat tillbaka till.

Nu ligger bollen på straffpunkten och det enda som gäller är att spelare, ledning, supportrar och alla kring Djurgårdens IF drar åt samma håll. Vi ska tillsammans plocka en Europaplacering.

För oss supportrar innebär detta fullt stöd på läktaren i de avslutande matcherna. Vi har tre bortamatcher kvar, samt två hemmamatcher. Vi uppmanar alla kategorier av Djurgårdsfamiljen att resa till Sundsvall på söndag till att börja med. Vi anammar klyschan “en match i taget” och ser gärna att våra medsupportrar gör detsamma. Vi ska skicka grymma följen till alla avslutande bortamatcher – ALLA! Och vi ska fylla Sofialäktaren i de två sista hemmamatcherna.

Så, om du inte redan har gjort det, ta en titt på vårt spelschema och frigör din kalender till förmån för Djurgår’n. Notera att alla resterande matcher är på söndagar.

• 1/10, 15:00 – Sundsvall – DIF
• 15/10, 17:30 – Sirius – DIF
• 22/10, 17:30 – DIF – Häcken
• 29/10, 17:30 – DIF – Jönköpings Södra
• 5/11, 15:00 – Kalmar – DIF

Nu mobiliserar vi i Europajakten!

59ab2c9c618f3d7f366fec368a8fd9fb

Supportrarnas halvlek inför derbyt mot Gnaget

Besvikelse, uppgivenhet, ilska. Känslorna runt derbyna de senaste åren känner nog alla Djurgårdare igen.

Men det finns en känsla som alltid är starkare än de andra: Stoltheten över allt vi supportrar gjort och kommer göra tillsammans.

Vi har stått enade när det blåst som värst. När spelare eller tränare flyttar eller slutar är vi de som står kvar och ser till att den här föreningen fortsätter leva. Djurgårdens IF är dess supportrar.

Den historia och kultur som vi supportrar delar med varandra är alltid värd att fira.

Därför ska vi göra derbyt mot Gnaget den 27 augusti på Friends Arena till en manifestation för vår egen skull, ingen annans. För oss som lever och andas Djurgårdens IF och kommer att göra det tills vi dör.

Inför matchen utlyser vi Supportrarnas halvlek. När arenan öppnar klockan 13.30 börjar derbyt för oss – med fyllda läktare, galet drag och en uppvisning i vår supporterkultur. Vi kör stenhårt i 45 minuter – vår halvlek. Senare fortsätter vi med att försöka göra vad vi kan under matchen för att ta hem en seger på planen. Vi supportrar viker aldrig ner oss.

Söndagen den 27 augusti ska bli en påminnelse för alla om vilka Djurgårdens IF är.

För varandra.

För vår passion.

VIKTIG INFO:

•Samling i Vasaparken från tidigt
•Håll utkik på jarnkaminerna.se för info om gemensam avfärd från Vasaparken till Friends Arena.
•Alla på arenan direkt när den öppnar 13.30. Inga ursäkter!
•Vi håller igång i 45 minuter följt av en kort paus innan matchstart 15.00.
•Vi ska visa att Djurgårdsfamiljen är en enda stor enhet – ta därför på din matchtröja och bär den med stolthet över vilka VI är!

Angående den flyttade matchen mot Kalmar

På onsdagen fick vi besked om att hemmamatchen mot Kalmar som skulle ha spelats lördagen den 1 juli flyttats till måndagen den 3 juli. Matchen har sedan säsongsstarten varit planerad som Järnkaminernas dag.

Nu, nästan exakt en månad innan match, är det antagligen många Djurgårdare som kan missa matchen eftersom många planerat semestern utifrån spelschemat.

Initiativet kommer från DIF Fotboll och argumentet som förs fram är att Gustav Engvall, Kerim Mrabti och Jacob Une-Larsson kan saknas den 1 juli eftersom U21-EM-finalen spelas den 30 juni.

Den sportsliga anledningen till att flytta matchen är inte så mycket att diskutera – DIF är ett bättre lag med de tre spelarna. Men att flytta en match i Allsvenskan med en månad kvar är inget annat än oacceptabelt.

Järnkaminerna har via Svensk Fotbolls Supporterunion (SFSU) tillsammans med klubbarna kämpat länge för att få till den gräns på åtta veckor som finns för TV från att flytta matcher. Att vår egen klubb med råge själva är värre i det avseendet känns bara ovärdigt.

Dessutom fick JK information om matchflytten först när beslutet var taget.

Matchen borde givetvis ha flyttats redan när spelschemat sattes. U21-datumen är satta sedan länge och vem som helst kunde räkna ut att minst en DIF-spelare skulle vara med i truppen. När vi konfronterat DIF Fotboll med detta har svaret endast varit att “det kanske borde gjorts tidigare, ja”.

Det känns oprofessionellt, och är knappast att som storklubb föregå med gott exempel mot andra intressenter som säkerligen skulle vilja flytta våra matcher.

Med anledning av den sena datumflytten är det osäkert om Kalmar hemma blir årets Järnkaminernas dag som planerat, om den ens kan bli av i sin tidigare form detta år. Vi kommer att återkomma i den frågan vid ett senare tillfälle.

Ultra Caos Stockholm

Järnkaminernas styrelse

Money can’t buy me love: Leve föreningsdemokratin – bekämpa AFC!

Inför lördagens match mot AFC Eskilstuna kommer Järnkaminerna och Ultra Caos Stockholm dela ut flygblad runtom på Stockholmsarenan. Anledningen är att vi anser att våra motståndare för dagen också hotar det vi alla älskar med svensk fotboll.

Många européer ser på svensk fotboll med avund. På stämningen vi skapar på läktarna, och för att vi har förmånen att äga minst 51 procent av våra idrottsföreningar. Djurgårdens IF bildades på Alberget 4A 1891 och drivs av dess medlemmar. Vi har möjlighet att göra vår röst hörd, gå på medlemsmöten och årsmöten och påverka föreningen i den riktning vi vill. Oavsett vilken division vi spelar i.

Föreningsdemokrati är grunden som svenskt föreningsliv står på. Men den är under attack.

AFC Eskilstuna är en förening som är en motsats till det DIF står för. AFC är en förening som på alla sätt försöker begränsa medlemsdemokratin till ett minimum. AFC har extremt höga medlemsavgifter och stadgar som bryter mot svenskt föreningslivs praxis då ordföranden måste väljas med 4/5 majoritet och dessutom väljs på en tid av 10(!) år. Fram till nyligen gick det inte att bli medlem i AFC via hemsidan utan endast via ansökan per mejl till styrelsen. Även nu måste varje medlem godkännas på förhand – och det kostar 1000 kronor (överlägset dyrast i Allsvenskan).

AFC är en klubb som styrs ohederligt och har tagit sig dit de är idag genom att ta över klubbar och hoppat sig upp genom seriesystemet. Det började med att AFC tog över Atletico Husbys plats i division 4 2010. Två år senare övertogs (köptes) Väsby Uniteds plats i division 1 och AFC bytte namn till AFC United. Ifjol slogs AFC United samman med Eskilstuna City och AFC Eskilstuna bildades.

AFC är en klubb som inte har någon historia, supportrar eller respekt för föreningsdemokratin. Allt de har är en mans pengar. Hans namn är Alexander Ryssholm. Han har i princip avfärdat all form av kritik med att hans klubb är en ny sådan och har reagerat på supporterprotester med att kalla andra lags supportrar för “osportsliga”.

Samtidigt har Ryssholm och AFC fått svidande kritik från såväl Riksidrottsförbundet, lokalpolitiker och journalister.

AFC Eskilstuna bör bekämpas. Missnöjet mot denna förening bör visas tydligt. Men det vi också ska göra är att göra allt det som AFC försöker åsidosätta inom svensk fotboll och svenskt föreningsliv. Det gör vi bäst genom att fortsätta gå på medlemsmöten, årsmöten och genom att vara medlemmar i DIF.

Föreningsdemokratin är inte en självklarhet, vi måste fortsätta kämpa för den!

Järnkaminerna Stockholm
Ultra Caos Stockholm

 

Angående testet av larmbågarna

Den 23/5-17 publicerades information från företaget Stockholm Live på DIF.se. Informationen gällde metalldetektorer/larmbågar vid inpasseringen till Stockholmsarenan. Dessa larmbågar ska pilottestas inför hemmamatchen mot AFC på lördag. Som några kanske har vetat sedan tidigare har detta planerats sedan en tid tillbaka. Larmbågarna har vi även stiftat bekantskap med under våra hockeymatcher på Hovet.

Mycket har varit oklart kring dessa metalldetektorer. Därför tänkte vi försöka reda ut ett och annat, och även ge vår syn på saken.

Initiativtagarna bakom larmbågarna är bolaget AEG (Anschutz Entertainment Group). AEG är ett multinationell företag med huvudkontor i USA som bedriver evenemangsverksamhet runt om i världen. Sedan 2008 äger de företaget Stockholm Live som driver verksamheten i Globen, Hovet, Stockholmsarenan och Annexet. Dessa arenor ägs av Stockholms Stad (genom SGA Fastigheter), men hela verksamhet drivs alltså av AEG genom Stockholm Live. Förutom evenemangsverksamhet i Stockholm äger även AEG en mycket stor del av ett visst svenskt fotbollslag, nämligen Hammarby.

Det är dessvärre svårt att få fram relevant information om hur beslutsprocessen kring dessa larmbågar har sett ut. Vilka olika parter som varit drivande, hur diskussionen har låtit och varför det ska ske är alla exempel på frågor vars svar inte är enkla att hitta. Att allt detta sker bakom låsta dörrar är i sig intressant. Vi vet även att till exempel DIF Fotboll tidigare har haft svårt att få någon klarhet i denna process. Inte heller har de besökande supportrarna blivit tillfrågade eller involverade i en diskussion.

På Stockholm Live’s (AEG:s dotterbolag) hemsida går det dock att läsa ett par rader om larmbågarna, men även där är informationen knapp. Istället för faktiskt information lindar de i det hela i mängder av tomma ord som är svåra att tolka. Bland annat skriver Stockholm Live att larmbågarna är till för att “skapa så trygga och trevliga evenemang som möjligt”. En mening som de till exempel slänger ut sig helt utan hänvisning till vad som utan larmbågarna har uppfattats som otryggt och otrevligt. Som sagt, tomma ord utan substans. Som till för att läsaren ska svälja allt utan kritiskt tänkande.

Vidare skriver de att det inte finns någon “direkt hotbild mot våra arenor”, utan att installationen av larmbågarna “bara är en utveckling i vårt ständiga säkerhetsarbete”. Bara en utveckling. Men en utveckling på vad egentligen?

Tycker människorna som faktiskt regelbundet besöker arenorna att arrangemangen är osäkra? Och om nu ens så är fallet, vad beror denna otrygghet på? Det skiljer sig säkert från fall till fall, men det vore intressant om en sådan diskussion hade förts i samband med frågan om larmbågar. Dessa frågor är däremot inget som AEG verkar ha brytt sig om.

De pratar om att det handlar om trygghet för publiken, men vems trygghet? Som i många andra fall är det tydligt att de som ofta fattar besluten inte är människorna som drabbas av samma beslut. Det är inte de beslutsfattande kostymnissarna som kommer gå igenom larmbågarna varje vecka, utan det är alla vi som faktiskt går på fotboll.

Därför blir det ytterst en fråga om makt. Beslut som dessa sker långt bort ifrån den svenska föreningsdemokratin och våra medlemsmöten. Visst är det förvånande att det kan vara så, trots att våra föreningar styrs genom den föreningsdemokrati som säkerhetställs av 51%-regeln. Anledningen till att det ändå kan ske stavas den moderna fotbollen. För trots den bevarade och viktiga föreningsdemokratin sker hela tiden förändringar som visar att den moderna fotbollen försöker vinna mark.

En sådan här diskussion visar på hur viktigt det är att värna om föreningsdemokratin, men också på vikten av att fördjupa den. Det är något unikt och vackert att vi medlemmar bestämmer över våra föreningar. Något vi är stolta över. Men när föreningen blir tvungen att hyra in sig på arenor som ägs och styrs av multinationella företag, eller när spelscheman och avsparkstider styrs av TV-bolag, hur mycket medlemsdemokrati kan vi fortfarande stoltsera med då?

För oss går det inte att se beslutet om införandet av larmbågar på Stockholmsarenan som något annat än ytterligare en utveckling av den moderna fotbollen. En utveckling som även har inneburit bland annat höjda biljettpriser, försök att minska ståplatskapaciteten, mer övervakning, konstgräs, möjlighet att stänga tak, eventområden och där matcherna allt mer bara ska betraktas som underhållning för publiken.

Därför ser vi införandet av larmbågar som på svenska fotbollsarenor som något som ska motarbetas och inte accepteras.För det pågår alltså hela tiden (på olika sätt) en slags maktkamp om vem fotbollen ska vara till för. Som vi ser på det blir alltså frågan om larmbågarnas vara eller icke vara speciellt viktig, inte bara för den handlar om supportrars integritet, utan också för att den ställer frågan om vilka fotbollen är till för och vilka som får vara med och fatta besluten.

Att den första matchen då larmbågarna ska testas råkar vara mot AFC, det hemska laget som allra mest symboliserar den moderna fotbollen, är minst sagt en talande slump.

Larmbågarna är en del av en större berättelse om hur fotbollen förändras, i vilken riktning den styrs och vilka som berörs av besluten. Många kanske kan känna uppgivenhet över att berättelsen redan är skriven i sten och att handlingen är svår att påverka. Speciellt när det är så tydligt att beslut flyttas långt ifrån oss och ofta sker i det fördolda. Men är det något supportrar tidigare har bevisat är att det är visst är möjligt att göra skillnad. Anledningen att den själlösa moderna fotbollen ännu inte har fått fäste i Sverige beror helt och hållet på oss själva som föreningsmedlemmar och supportrar.

Uttalande om måndagen

Det nedre räcket framför Sofialäktaren där banderollerna hänger såg lite annorlunda ut i måndagens match mot IFK Göteborg. Som några redan har noterat hängde Ultra Caos Stockholms gruppbanderoll upp och ner under matchen. Något som för en utomstående kanske uppfattades som märkligt, men det finns en enkel förklaring. Anledningen till denna handling var för att markera gruppens missnöje med polisen och deras insats innan matchen.

I måndags blev det nämligen återigen tydligt hur polisens agerande i samband med fotboll syftar till att skapa provokationer hos supportrar. Polisinsatsen var oproportionerligt stor (hörde vi resursbrist?) och kantad av övervåld med batonger och pepparspray. Dessutom blev en majoritet av gruppens medlemmar bortbussade innan matchen på mycket oklara grunder.

Ordningsmakten slår ofta hårt mot oss supportrar. Det fick vi se prov på i måndags. Men oavsett hur ont det än gör att få ett batongslag visar vi gång på gång att vi inte tänker falla.

Inför ikväll

Ingen har väl undgått att det ikväll är dags för årets premiär. Mycket har redan sagts om matchen och förväntningarna är som bekant höga. Precis som det ska vara. Därför tänkte vi bara kort informera om några viktiga saker inför matchen ikväll.

Sofialäktaren är motorn i hela vår supporterkultur. Och även om det ikväll kommer vara mycket folk på de andra sektionerna är det fortfarande upp till oss på Sofia att göra premiären till den fest vi alla har väntat på.

Viktigt:

– Sofialäktaren Tifo uppmanar samtliga att vara inne på läktaren senast 18.30.

– Var lyhörd på tifoinstruktionerna.

– Låt mobilerna stanna i fickan. Var med och bidra till stämningen istället. Det finns folk på plats som både filmar och fotar.

– Sjung, ge allt och ha jävligt kul!

Dagen till ära släpper vi även en ny jacka i limiterad upplaga. Från klockan 15.00 och framåt säljer vi den och andra souvenirer på En Arena.

Pengar till Cancerfonden

I oktober förra året drabbades DIF Hockey:s VD Jenny Silfverstrand av bröstcancer. Efter det tragiska beskedet beslöt UCS att genomföra en insamlingen till Cancerfonden under den nästkommande hemmamatchen.

I samband med matchen mot Linköping på Hovet 21/10-16 samlade vi ihop 11 000 kronor. Pengarna fick vi in genom bidrag i våra hinkar och från försäljning av souvenirer och stickers. Förutom insamlingen hängde även en banderoll med texten “Kriga Jenny” framför klacken på Hovet.

Nu är denna summa skänkt till Cancerfonden. Våra tankar går till Jenny och hennes närstående.

Kämpa Jenny!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021

Tema av Anders NorenUpp ↑