Kampen mot villkorstrappan och polisiär tyranni är fortfarande i högsta grad aktuell. Det är inte minst Polismyndighetens planer för 2021 ett bevis på.
I ett dokument skriver man bl.a. att publikneddragningar ’’initialt bör göras med ca 10-25 procent’’ och att arrangörer kan åläggas med ”utvidgad idrottsanläggning”, vilket innebär att arrangörens ansvar utökas till att även gälla bortom själva arenanområdet på matchdag.
Det var ett tag sedan man hörde om villkorstrappan, kanske främst för att läktarkulturen tampats med så många andra frågor under den gångna säsongen. Hotet är dock minst lika allvarligt som förut:
– Utöver att köra över oss i supporterrörelsen, så går villkorstrappan dels emot den forskning som gjorts på ämnet, men också klubbarna och förbundens vedertagna arbetssätt.
– Trappans kollektivbestraffande villkorssteg slår i första hand extremt hårt mot läktarkulturen och klubbarna, men i förlängningen drabbas också ungdomslag och föreningslivet i stort när nationalsportens främsta motor och dragplåster, supporterkulturen, utsätts för förtryck. Polisens nya handlingsplan, där ännu kraftigare publikneddragningar finns i verktygslådan, innebär dessutom att detta förtryck tilltar.
– Strategin sätter arrangörerna i en svår sits där de riskerar att polisanmälas om Polisen tolkar det som att tillståndet inte har följts. Bland Polisens åtgärder finns möjligheten till att neka att DIF får arrangera matchen överhuvudtaget, och med det nya vidgade ansvarsområdet för arrangörerna så börjar det scenariot kännas allt mer verkligt.
Den publiklösa fotboll vi sett under 2020 kan höra till vanligheterna om Polisen tillåts fortsätta med denna taktik. Vi supportrar kan därför aldrig lägga denna fråga åt sidan förrän villkorstrappan har avvecklats.
Vår ståndpunkt är fast, och den gäller alltid:
Nej till repression! Ja till fri läktarkultur!