Efter en härlig återstart av Allsvenskan med tre poäng uppe i Sundsvall riktar vi nu vårt fulla fokus på söndagens derby mot vraken.

Sofialäktaren uppmanar till samling för alla Djurgårdare i Humlan från klockan 10:00. Väl där laddar vi upp tillsammans innan vi klockan 13:00 gemensamt marscherar till Hötorget, för att sedan ta oss till arenan med tunnelbana.

Det hör inte till vanligheten att vår uppladdning sker på andra sidan stan längre, så låt oss göra detta till något speciellt som ger Djurgårdsfamiljen bästa möjliga uppladdning inför derbyt.

Därutöver uppmanar vi till matchtröja på och ett blårandigt myller över Humlan, Stockholm och sedermera på arenan.

10:00: Samling i Humlan
13:00: Gemensam marsch till Hötorget
Klädsel: Matchtröja

Tillsammans krossar vi bajen!

I morgon börjar Allsvenskan igen! Sofia Tifo laddar för nya arrangemang som ramar in våra läktare på bästa sätt. Så här har året på läktaren sett ut hittills.

Vill du se mer av detta? Swisha då en slant till: 1231769546

Att med dolda hjälmnummer slita ned en person i rulltrappan genom ett grepp i håret, rikta batongslag mot oskyldiga och inte bara duscha en intryckt folkmassa med pepparspray, utan även rikta det mot individer som söker skydd i ett hörn, framstår för de allra flesta som ett oproportionerligt nyttjande av Polisens våldsmonopol. Granskar man det därtill i ljuset av deras egna regelverk om hur nackskydd, OC-spray och batonger ska användas står det bortom all rimlig invändning att det som skedde på Solna station efter bortaderbyt förra säsongen var ett uppenbart fall av tjänstefel och brutalt övervåld. Detta alldeles oavsett vad som föranlett situationen.
Ändå meddelade åklagaren under veckan att det saknas anledning att anta att ett brott har begåtts, och att utredningen läggs ned.

Beskedet är samtidigt inte särskilt förvånande, sett till att inte en enda anmälan från supporterhåll lett till åtal mot poliser tidigare. Med just detta fall, där bevismaterialet var så konkret, och övervåldet så grovt, får vi ännu en bekräftelse av det vi supportrar varit eniga om länge: åklagarväsendet kommer fortsatt att se mellan fingrarna, poliser kommer forsatt att hålla varandra om ryggen och med all önskvärd tydlighet har det framgått att man håller kårandan högre än att värna om sitt demokratiska uppdrag.

Konsekvenserna av detta är allvarliga, och de är många. Det handlar inte bara om att alla de Djurgårdare som drabbades fysiskt och psykiskt av denna incident aldrig kommer att få upprättelse. Ytterst har vi en samhällssituation där det saknas rättsliga instrument för att skydda en viss grupp medborgare från polisiärt maktmissbruk, och där utfall som dessa skickar signaler för framtiden att det här agerandet var legitimt och att det går att upprepa – utan några som helst rättsliga påföljder för de skyldiga. Rättsväsendet skyddar alltså återigen en statlig myndighets fel genom att inte ens våga ställa de obekväma frågorna. Vidare är det sorgligt att Polisen har carte blanche från politiker att få fortsätta behandla fotbollssupportrar på detta sätt, då varken ministrar eller riksdagspolitiker vill ställa Polisen till svars för övergreppen.
Vi kan inte annat än beklaga beskedet om den nedlagda utredningen och konstatera att Polisen, som legitimerar sin närvaro genom ’’säkra arrangemang’’, fortsatt tillåts utgöra ett hot mot supportrars säkerhet på matchdag.

Var försiktiga när ni rör er i arenaområdet, håll ihop och fortsätt att (med respekt för de drabbades integritet) dokumentera övervåld från Polisen.

Allsvenskan 2022 stundar och deadlinen för säsongskort kommer allt närmre. Vi har traditionsenligt klippt ihop höjdpunkterna från föregående år till en säsongsummering som nu finns ute på vår Youtube-kanal.

Återupplev läktaråret 2021 och bidra till liknande stämning nästa säsong genom att säkra din plats på Sofialäktaren!

I skymundan av senaste månadernas protester mot villkorstrappan, samt händelsen vid Solna pendeltågsstation, kom förra veckan nyheten om att SvFF ordföranden Karl-Erik Nilsson är positiv till ett slags “VAR-light”. Huvudargumentet för den nya VAR tekniken var att det var billigare än nuvarande VAR-teknik, vilket påstås vara fördelaktigt för svensk elitfotboll.

Det Nilsson missar är att anledningen till att flera storklubbars medlemmar motionerat emot VAR vid sina respektive årsstämmor inte främst är på grund av kostnaden. Det är hur upplevelsen av svensk fotboll på plats påverkas, något som också framgick klart och tydligt när SFSU samlade in åsikter från sina medlemsföreningar och lämnade remissvar till Svensk Elitfotbolls VAR-utredning förra året.

Med VAR i elitfotbollen kommer du aldrig kunna känna samma äkta glädje när ditt lag gör mål. Firandet, glädjen och sången kommer försvinna och förvandlas till en ljummen applåd i väntan på att målet ska granskas. Reprisbilder kommer vevas fram och tillbaka i TV och experter kommer kunna analysera bildrutor för att bedöma om de är rätt eller fel.

Utopin av en perfekt värld med perfekta domarbeslut är ett ouppnåeligt mål, även om VAR införs. Erfarenheten från internationell fotboll har visat att systemet inte medfört några större förbättringar för domarna, det enda som skett är en förflyttning av vad som diskuteras. Dess bieffekter har däremot varit väldigt påtagliga, i form av exempelvis överdrivna offside-avblåsningar och ett störningsmoment i spelets rytm och dynamik ihop med läktarna.

Fotbollen ska vara för oss som stödjer vårt lag på plats ser den på plats, inte för de som tittar på matchen via TV eller de experter som sitter och kommenterar. De passionerade känslorna på läktarna uppstår i stunden och bygger på en direktkontakt med det som sker på planen, som du inte får på samma sätt i TV-soffan eller i en studio. Om VAR-systemet införs i Sverige skulle dessa känslor trubbas av i väntan på att ett mål eller annat domslut ska granskas. Det är ingen framtid vi önskar.

Och Nilsson, som företrädare för svensk fotboll hade det varit klädsamt att prata med föreningarna och oss, deras medlemmar, innan du yttrar dig positivt till något som vi uppenbarligen är emot.

/Ultra Caos Stockholm

Till absolut ingens förvåning är villkorstrappan, trots polisens utsago, långt ifrån avvecklad. Det tycks snarare vara en taktisk skenmanöver från deras håll, allt för att försöka överge ett namn på deras strategi som fastnat väl i opionen mot dem. Bakom denna rökridå rullar man nu ut ännu mer repressiva åtgärder. Bland dessa finns inte bara fortsatt tilltagande ståplatsreduceringar, utan också nya metoder för att upplösa arrangörens tillstånd för hela matchen i sig.

Kampen för vår läktarkultur är onekligen långt ifrån vunnen, den har tvärtom intensifierats. Därför kan vi inte sluta att protestera förrän polisen backat från sin strategi (på riktigt!) och återgått till ett proportionerligt arbetssätt där de upphör att köra över supporterkulturen, klubbar, förbund och den forskning som gjorts i frågan. Risken är annars att den folkrörelse och nationalsport som vi ägnar våra liv åt kan gå förlorad.

För dig som vill sälla dig till denna fortsatta protest kommer den efterfrågade t-shirten som vi bar på derbyt snart att släppas till allmänheten. Håll utkik i våra kanaler och vid souvenirbordet under Mjällby hemma!

RÄDDA SVENSK FOTBOLL – SKROTA VILLKORSTRAPPAN!

Sakteligen skymtas en återgång till det som vanligtvis skänker mening till våra liv; det aktiva supporterskapet från läktarplats. Lättade restriktioner från och med 1/7 innebär att DIF nu kan öka sitt publikantal avsevärt, vilket alltså kan bli aktuellt redan under måndagens hemmamatch mot Örebro. Detta gäller i första hand säsongskortsinnehavare.

Beskedet är givetvis välkommet, även om de exakta förutsättningarna inte är fastslagna än. Redan nu står det dock klart att vi har en bit kvar tills en restriktionsfri ståplatssektion. Riskbedömningar utifrån Sofialäktarens storlek har tyvärr utmynnat i att man bara kan släppa in några hundratal på sektionen, även om man skulle dela upp den med separata ingångar eller dylikt.

Utifrån dessa förutsättningar gäller följande:

• Vår uppgift som ultrasgrupp går såklart inte att genomföra på det sätt vi önskar under rådande restriktioner. Vårt läktarstöd är fysiskt och livligt, verbalt och visuellt, och det går, som ni säkert förstår, inte att mana på en kraftigt reducerad ståplatspublik efter dessa ideal i någon slags halvmesyr inom ramen för dessa begränsningar. Vi kommer därför fortsatt att behöva avvakta med att åter beträda läktaren som grupp med banderoll, tröjor och ansvar för stämningen. Detta gäller tills att smittläget och restriktionerna ger oss gynnsamma förutsättningar att kunna stötta DIF igen, vilket vi hoppas är snart.

• Rent utopiskt vore ’’alla eller ingen’’ på Sofialäktaren ett eftersträvansvärt ideal, men vi har varken möjlighet eller vilja till att beivra individer till att äntligen få gå på Djurgår’n och utforma sitt stöd i den mån som går. Detta särskilt efter 1,5 år av publiklösa matcher, dels med tanke på den längtan det innebär, men också det ekonomiska bakslag som det har inneburit för DIF.

• Vår verksamhet kommer att fortgå utanför läktaren på så sätt att vi återigen kommer att kunna haussa och uppmana Djurgårdsfamiljen att gå på matcher, i en utsträckning som mer liknar ett tidigare normalläge. Vi kommer också att bedriva souvenirförsäljning på matchdag, om än i något annorlunda form. Vi kommer, utöver dessa exempel, också att söka andra kreativa lösningar för att ge Djurgårn bästa möjliga stöd.

Vi hoppas att snart ses på läktarna igen, enade och starkare än någonsin!

/Ultra Caos Stockholm

Kampen mot villkorstrappan och polisiär tyranni är fortfarande i högsta grad aktuell. Det är inte minst Polismyndighetens planer för 2021 ett bevis på.

I ett dokument skriver man bl.a. att publikneddragningar ’’initialt bör göras med ca 10-25 procent’’ och att arrangörer kan åläggas med ”utvidgad idrottsanläggning”, vilket innebär att arrangörens ansvar utökas till att även gälla bortom själva arenanområdet på matchdag.

Det var ett tag sedan man hörde om villkorstrappan, kanske främst för att läktarkulturen tampats med så många andra frågor under den gångna säsongen. Hotet är dock minst lika allvarligt som förut:

– Utöver att köra över oss i supporterrörelsen, så går villkorstrappan dels emot den forskning som gjorts på ämnet, men också klubbarna och förbundens vedertagna arbetssätt.

– Trappans kollektivbestraffande villkorssteg slår i första hand extremt hårt mot läktarkulturen och klubbarna, men i förlängningen drabbas också ungdomslag och föreningslivet i stort när nationalsportens främsta motor och dragplåster, supporterkulturen, utsätts för förtryck. Polisens nya handlingsplan, där ännu kraftigare publikneddragningar finns i verktygslådan, innebär dessutom att detta förtryck tilltar.

– Strategin sätter arrangörerna i en svår sits där de riskerar att polisanmälas om Polisen tolkar det som att tillståndet inte har följts. Bland Polisens åtgärder finns möjligheten till att neka att DIF får arrangera matchen överhuvudtaget, och med det nya vidgade ansvarsområdet för arrangörerna så börjar det scenariot kännas allt mer verkligt.

Den publiklösa fotboll vi sett under 2020 kan höra till vanligheterna om Polisen tillåts fortsätta med denna taktik. Vi supportrar kan därför aldrig lägga denna fråga åt sidan förrän villkorstrappan har avvecklats.

Vår ståndpunkt är fast, och den gäller alltid:
Nej till repression! Ja till fri läktarkultur!

Under söndagens derby sågs återigen blåblått tyg på Stockholmsarenans räcken. Detta är en del i DIF:s initiativ att öppna upp arenan för banderollhängning, så att man som Djurgårdare kan få sitt kompisgäng eller sin ortsflagga representerad under matcherna. Liksom tidigare matcher denna säsong, så hängde inga utav våra flaggor där. Vi har förstått att detta väckt vissa frågor internt, så vi i Ultra Caos Stockholm skulle därför vilja ta tillfället i akt och klargöra vår hållning i frågan. Detta görs bäst genom att först och främst ta en närmare titt på hängflaggans funktion.

En flagga är, tillsammans med sången, en supporters främsta medium för att visa närvaro och yttra ett budskap på läktaren. Detta budskap kan liksom formen och utseendet variera, men dess fundamentala funktion kommer alltid att vara att befästa närvaro och stöd på plats för laget. Flaggan signalerar att ’’jag/vi är på plats och ger aktivt stöd till spelarna på planen’’.

Säsongen 2020 är vi inte på plats, och vi kan inte utöva vårt aktiva stöd till spelarna på det sätt vi önskar. Att ändå sätta upp flaggor skulle därför närmast te sig som en urvattning av hängflaggans funktion på en ståplats. En hängflagga utan supportrar bakom är blott och bart en bit målat tyg. Det är framför en befolkad, levande läktarsektion som den sätts i sin rätta kontext och blir en del av ett visuellt stöd till laget.

Här skulle man givetvis kunna invända med att banderoller på en tom sektion också har en slags funktion, exempelvis vid protestaktioner eller som de banderoller vi sett på andra lags ståplatssektioner under säsongen, där man visar sitt stöd för spelarna trots att man inte kan
vara på plats. Det förstnämnda ser vi som lite av en annan fråga, och en aktion av denna typ såg ni i hemmapremiären mot Örebro. När det kommer till det sistnämnda så har vi tagit ett aktivt beslut att inte hänga upp något sådant. För oss blir denna typ av banderoller ett indirekt bejakande av den säsong som nu spelas, en säsong som vi som bekant är negativa till.

Ett mer utförligt förklarande av vår ståndpunkt hittar ni i vår gemensamma kommuniké med Järnkaminerna. Kortfattat så kan vi dock konstatera att även om vi med ena benet i det realistiska inser att säsongen 2020 är ekonomiskt nödvändig och för all del påverkar utsikterna för nästkommande säsong, så kan inte vi som ultrasgrupp, med våra starkt rotade ideal i behåll, se denna nödvändighet som något annat än en produkt av den kommersialiserade, moderna fotbollen. Att trots detta ändå hänga upp banderoller, i ett försök att stötta laget på distans, är oförenligt med denna skepsis. Även om initiativet kan verka fint, så skickar det felaktiga signaler (inte minst till illvilliga aktörer) om att supporterskapet skulle gå att uttrycka i limiterad form. Här är vi måna om att visa hur frånvaron av supportrar på läktaren av all nödvändighet också måste innebära inte bara frånvaron av sång, utan också visuellt stöd – vad orsaken än må vara. Allsvenskan utan supportrar är inte fotboll på riktigt, och vi kommer inte att låtsas som att den är det genom att försöka uttrycka vårt stöd i den mån som omständigheterna tillåter, och därmed indirekt legitimera idén av den publiklösa säsongen.

Med det sagt, så är vår ambition inte är att stå med några moraliska pekpinnar. Det är en minst sagt omvälvande tid för oss alla, och det anstår inte oss att diktera hur andra Djurgårdare ska forma sitt supporterskap under detta märkliga tidevarv. Vi vill dock ha det klarlagt att (och varför) några flaggor eller banderoller från oss inte kommer att synas på Sofialäktaren förrän supportrar är välkommna på arenorna igen.

/Ultra Caos Stockholm

Nu står det klart att den allsvenska fotbollen kommer att dra igång med spel inför tomma läktare, efter klartecken från Folkhälsomyndigheten.

Även om vi som Djurgårdare så klart gläds åt mål och framgångar tvingas vi tyvärr konstatera följande: Den här fotbollen kommer knappast att spelas för vår skull.

Publiken är den svenska fotbollen. Det är vi som är dess lungor och dess hjärta. Utan publik blir den något helt annat. Vi kommer inte bidra till olika påhitt för att försöka låtsas som att de här matcherna inte enbart spelas för tv-kamerorna.

Den fotboll som kommer att spelas är endast ett nödvändigt ont för att rädda klubbarnas ekonomi. De regerande mästarna tvingas försöka försvara guldet under ovärdiga förutsättningar, där både spelarna och supportrarnas betydelse åsidosätts till förmån för de monetära intressen som håller vår sport i ett järngrepp. Vi hoppas att den fotboll som reser sig efter pandemin är en mer hållbar och demokratisk sådan.

Vi ställer oss också kritiska till delar av det system som Svensk Elitfotboll lagt fram för att fasvis återuppta Allsvenskan med publik. Bland dessa fem faser finns ett fjärde steg uppdelat i tre delar, där varje del innebär olika grader av åskådarkapacitet enligt de restriktioner som råder. Vår mening är, och kommer alltid att vara, att fotboll är en sport som spelas inför ett oinskränkt publikantal, där både hemma- och bortalaget har varsin ståplatssektion. Om detta inte går att genomföra ska fotbollen helst inte spelas alls, men om man nu är tvungna att spela för att rädda klubbarnas ekonomi skall detta ske med tomma läktare (hur tråkigt det än låter) till dess att samhällsläget tillåter spel inför publik utan villkorad kapacitet igen.

Oavsett hur fotbollen spelas fortsätter dock vårt arbete med att försvara allt som vi står för och tror på. När det här är över kommer det vara ännu viktigare att till exempel slå vakt om 51%-regeln när klubbar i ekonomisk knipa riskerar att tas som gisslan. Det kommer vara ännu viktigare att belysa och bekämpa polisens villkorstrappa vars ultimata effekt vi nu faktiskt får tillfälle att se på nära håll.

Med rådande lagar och rekommendationer kommer vi dock inte anordna några samlingar eller initiativ för att se matcher ihop. Vår verksamhet utgår från läktarna – och de är stängda.

Vi hoppas att vi tillsammans i Djurgårdsfamiljen kan ta oss igenom den här svåra tiden. Vi kommer att arbeta hårt för att se till att vi supportrar kommer vara redo med full kraft den dag vi alla får möjlighet att gå på fotboll som vanligt igen.

Till alla supportrar, spelare, ledare och andra runt föreningen: Håll ut – heja Djurgår’n!

Ultra Caos Stockholm
Järnkaminerna Stockholm